Hur tänker ni?

Inför ålderdomen och döden.

Ja, er egen alltså!

Själv är jag skräckslagen och får ångest bara av tanken på detta. Är man som jag ensam och utan barn måste man nog börja fundera på detta och lägga upp en bra strategi för det som komma ska.

Ja, jag vet-kanske inte det man vill lägga ner någon tid på när man inte behöver det, men huxflux klarar man sig inte själv längre och då är det nog försent för att börja planera. Och som det ser ut i Sverige nu verkar det vara ett helvete att bli gammal och sjuk.

Visst- man läser en och annan solskenshistoria, men oftast är det rysare och skräckhistorier.

Senast den 94-åriga kvinnan som önskade att få komma på något äldreboende- men fick avslag. Hon var för FRISK.

VAD I HELVETE ÄR DET FRÅGAN OM?

För frisk? 94 år och nekas trygghetsboende? Jag fattar ingenting. Hur är det möjlig?

Jag har skrivit om detta tidigare och jag tror inte det finns något som gör mig så upprörd som detta hur vi behandlar våra gamla. Man kommer väl att bli tvungen att ge sig ut på “rövarstråt” när man blir äldre och vill komma in på boende. Ja, alltså bli kriminell på äldre dar! Då MÅSTE man ju hamna på någon form av “boende”!

Hellre fängelse än “fängelse” i sitt eget hem.

Hur tänker du? Är det bara jag som känner fasa och skräck inför ålderdomen?

( for those of you who dont read Swedish- this post is about getting old and sick. And how terrible the oldcare system is here in Sweden. And that I’m starting to worry about my own age and how to survive! )

Advertisements

32 thoughts on “Hur tänker ni?

  1. Nejdu, du är verkligen inte ensam om att fundera på detta.
    Det enda är att man inte vet vad man ska göra. Jag får väl hänga med dig på “rövarstråt”! Verkar som en god ide!

  2. Jag hänger också med. Jag bävar till och med bara inför tanken att behöva flytta. Hur ska man orka det? Dessutom måste nog en del renoveras här, hur ska man klara det? Har en ganska brant trappa upp till min lägenhet också, tänk när jag inte kan gå upp eller ner för den. Hasa på rumpan kanske går ett tag?

    • jadu, det där tänker jag också på…flytt…..ser spektaklet framför mig….källarförråd och vind som ska tömmas…..herregud….ja, den som lever får se!
      Ha en fin kväll! ( jag återkommer om “rövartråt” när det närmar sig!
      kram

  3. Hmmm, går väl inte att låtsas vara sjuk… eller att sätta sig under bordet och låta som en groda, För då hamnar man väl på psyket…
    Nä, jag vill inte skämta bort det här, jag är också ensam och har inga barn.
    Vi får väl hjälpa varann så som hittills?
    Viktigt att skapa nätverk redan nu.
    Tillåt dig känna ångest och dela med dig av dina tankar – det lättar. L, GG och jag finns ❤

  4. Döden skrämmer mig inte ens en smula – värre med kroppens förfall. Vid 50 års ålder började jag att springa ety jag tänker bli gammal frisk och bara dö så där knall och fall.
    Tjolahopp fr sö Dalsland
    PS! FEM barn (som jag har) är absolut ingen garanti för att bli ompysslad på äldre dar. Själv skulle jag aldrig i mitt liv hjälpa mor eller far med toalettbestyren.

  5. Har idag talat med bostadsförmedlingen eftersom det är dit man blir hänvisad om man vill ställa sig på kö till ett äldreboende.
    Efter att fått klart för mig att man INTE kan ställa sig på kö till dom boenden där man kan tänka sig att bo utan hamnar i en kö till alla boenden. Nej det skall vara krångligt och oproffsigt man skall gå in på bostadsförmedlingens hemsida ett par tre gånger i veckan för att se om det dyker upp något ledigt boende dit man vill. Har man inte möjlighet till det får man ringa lika många gånger per vecka. Verkar det smidigt? Kan det vara så att man med detta förfarande räknar med att man inte varken orkar eller kan gör som dom vill och då faller ju många bort redan här.
    Får nog hoppas på att hamna i något fängelse. Mat husrum och gå ut varje dag.
    Rövarstråk…………..

    • Jag skulle också sätta mig in i detta- men gav upp redan efter första samtalet. Jag förstår inte hur det är tänkt att man som gammal ska klara av detta…när man inte klarar det nu när man ändå är lite med i huvudet…
      Nej, det är verkligen hemskt hur det har blivit i Sverige nu…..

  6. Knappast lönt oroa sig i nuet för vad som kanske eller kanske inte kommer att hända i framtiden. Då förstör man ju nuet, samt skapar en garanti för att det blir s… skräp om X antal år. Säg en enda sak som blir bättre för att man oroar sig!

  7. Min mamma är gammal och sjuk. Tack och lov har hon en skapligt frisk man som kan vara henne behjälplig. Men de sa rakt ut till henne att det bästa är att hon bor hemma så länge hon kan. Ingen toa på övervåningen där hon har sitt sovrum som hon inte kan använda just nu … De vill iofs bo kvar, men OM de skulle vilja flytta så, vete katten. Egna pengar enda möjligheten.
    Ser inte fram emot ett bli gammal heller. 😦

  8. You are far from alone in your worries, Anna. It’s a gigantic problem in (supposedly) advanced and wealthy countries around the world.

    Modern people are mighty interested in keeping themselves alive for longer and longer times, but don’t like to deal with the reality that older people have higher needs for health care, continue to need shelter, food, money, and other resources to keep living (let alone living in reasonably good style), and have greater frequency of social needs that they can’t fulfill themselves, since they’re generally also less mobile and able to navigate the world independently. So what do we do about it? Societally, not much.

    Individually, it’s hard to know what to do! I’m married, but to a man 10+ years older, and we have no children. The *good* part, for me, is that we have been reasonably careful to save and plan for our “upkeep” in the years ahead, and that since we don’t have kids, there will be none to get stuck trying to take care of either of us or figuring out how to afford anything huge that could wipe out our retirement/old age savings, because of course, that can happen. Being old is expensive!! In the US, there is constant political fighting over health care, and I don’t think it’s likely to be resolved in my lifetime since it’s been going on for ages. All I can hope is that the planning Richard and I have done independently will get us through.

    Meanwhile, we are trying to see our parents (mine, both 80+ years old and his, both 88+) through *their* aging years… Sigh…

    Here’s hoping that you and we, and our respective countries, get things sorted out properly before it’s too late.

    xoxo,
    Kathryn

    • I find it kind of sad that we should worry about these things. I wish i could live more in the moment- but its hard-because you do have to start to Think about things like this otherwise I Think anything could happen to you.
      But, sometimes I Think I should stop worrying- I could die tomorrow and then I my worries is for nothing.
      I guess Carpe diem is not bad after all!
      Kathryn, say Hi to Richard and I hope you both are doing great!
      kram

  9. Tänker som du och som de flesta andra…man blir ledsen och beklämd när man inser hur det är i Sverige 2015…för jävligt helt enkelt

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s