Spring aldrig

efter bussen- speciellt inte här i huvudstaden med miljarder bussar! Jag hade ju bråttom i vanlig ordning- med väskor, kassar o handväskor i högsta hugg- mitt framför bussen gör jag en saltomortal och flyger framstupa på asfalten…vaknar till liv på trottoaren med blodet forsande o massor av vänliga människor som hjälpte mig. ( men tänk vad pucko man är- mitt i detta kaos av spräckta ögonbryn o näsa, trasiga glasögon, sönderskrapad och blåslagen- låtsas jag att det inte gör ett dugg ont..jag är inte ett dugg skadad utan hade helst velat resa mig upp o gå- tack o lov hjälpte dessa fantastiska människor mig- och nu är jag hemma o kurerar mig! Men visst är man konstig! )

Det är i alla fall därför jag lyst med min frånvaro här inne! ( hade ju tänkt mig långa inlägg appropå mitt 3 års jubileum- men dom kommer kanske! )

Never run after the bus…

Advertisements

28 thoughts on “Spring aldrig

  1. Men du!!! Vilken grej, och här går jag och piper för en exploderad finne på hakan 😳. Och nej, aldrig springa efter buss i storstäder … inte bara för snubbelrisk, även för stresshjärtat. Krya på dig. 😊

  2. Ojoj- är du OK? Låter inte klokt. Men du vad jag känner igen det där med att man ska låtsas som att allt är bra, man har inte ett dugg ont….utan reser sig och går vidare som om ingenting… I alla fall KRYA PÅ DIG! KRAM

  3. Här kan man ju INTE trycka “gilla” … men tur i oturen att du inte skadade dig ännu värre.
    Och precis så där reagerar man… vill inte att nån ska tro att det gjorde ont, och man fattar inte hur skadad man är.
    Blev själv påkörd av en moppe i centrala S:holm då jag bodde där. Det jag bekymrade mig mest om var hur pizzan hade klarat sig, den jag hade haft i handen och som flög i väg vid sammanstötningen… 😀

  4. Det är tur att du inte blev överkörd. Fy Amalia. Man skäms ju i såna situationer. Undrar ju varför. För när man ser själv någon vurpa, då vill man ju bara hjälpa och trösta.
    Krya på dig.
    Här är det ju åska och blixtrar så Wi-Fi-nätverk går och segar, därmed får jag inga bilder och kan inte läsa kommentarerna heller. Bara hoppas att mina flyger rätt.

    • Halloj- ja, visst är det så. Och jag fattar inte varför ´man känner sig så dum…jag höll på att skämmas ihjäl där jag låg, utan glasögon med blodet forsande i ansiktet… och ändå skulle jag upp och klara mig själv…..inte klokt egentligen….
      Hoppas wi-fit funkar bättre idag!

  5. Arma stackars dig! Hur känns det nu? Och visst är det konstigt att man alltid svarar “bara bra” oavsett hur dåligt man mår. Ta det nu lugnt och krya på dig!

      • Skönt det. Och du fick ingen hjärnskakning heller, hoppas jag. Åtminstone märks inget på dina bilder eller kommentarer.
        Kan för övrigt inte fatta att din blogg är tre år nu. Det var ju som nyss den var rena rama bebisen!

      • Jo, det är det värsta….och brutna revben….men det börjar lägga sig- detta hände ju förra veckan så huvudet är i alla fall lite bättre. Värken är man ju van vid…så man har ju gott om piller!
        Nej, det är inte klokt att det är tre år sedan första inlägget!
        Tiden formligen rusar iväg!

  6. Fy! Det måste ha varit skrämmande. Vi är konstiga varelser som reagerar så där, att man måste UPP och låtsas som allt är okay?! Krya på dig.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s